Bytter ut vad

Skeppet som Theseus och Atens barn återvände i från Kreta hade trettio åror och bevarades av atenarna ända till Demetrius Phalereus tid, ty de tog bort de gamla plankorna när de förföll och ersatte dem med nytt och starkare virke. På så vis blev detta skepp ett stående exempel bland filosoferna, för den logiska frågan om ting som förändras med tiden.

Vissa filosofer sade att skeppet förblev detsamma, medan andra hävdade att det till slut var ett nytt skepp. Så skrev den gamle grekiske filosofen och författaren Plutarchos. Frågan som han illustrerade med den så kallade Theseusparadoxen , eller helt enkelt Theseus skepp, är densamma som vi ska brottas med i den här veckans avsnitt av Kvanthopp. Det vill säga: vad är det som utgör kärnan i en identitet, om det så handlar om ett föremål, eller om oss själva?

Är Theseus skepp fortfarande Theseus skepp, trots att inte en enda av de ursprungliga plankorna återstår? Är Nilen samma flod varje gång du doppar dina tår i den, trots att vattnet aldrig är detsamma från dag till dag? Eller dina tår, för den delen. Är du fortfarande du, trots att mer eller mindre varje atom i din kropp har bytts ut flera gånger sedan dagen då du föddes?

De här frågorna kan få helt olika svar beroende på var i världen du ställer dem. Få se var vi landar i veckans avsnitt av Kvanthopp. Gåtan som den här veckans Kvanthopp handlar om kallas alltså Theseusparadoxen, eller Theseus skepp. Det var så jag kände till den då jag var barn. Och faktum är att det finns en gammal anekdot på just det här temat, yxor, som olika kulturer i världen har sina egna versioner av.

Och varken jag eller morfar heller, misstänker jag, hade någonsin hört talas om någon kallad Theseus, och ännu mindre om hans skepp. Men min morfar hade en yxa som, skulle det visa sig, bar på samma gåta. Morfars gamla yxa var i och för sig inte värst speciell. En ganska vanlig yxa var den, men morfar skötte väl om den och vässte den regelbundet.

Med den yxan klöv han veden som vi värmde bastun med ute på holmen, och den höll också kaminen i stugan varm. Yxan var ett arv från hans pappa. Ja, säg det. Morfar var byggmästare, han hade jobbat med händerna hela sitt liv, varken böcker eller de gamla grekerna var hans grej direkt, så han hade antagligen aldrig hört om Theseus och hans skepp.

Jag själv blev påmind om Theseus och hans skepp nu under julhelgen. Jag var sjuk under julen, det hör nästan till att man ska ha en rejäl flunsa på julen. Så medan jag återhämtade mig sträcktittade jag på en väldigt intressant YouTubekanal som jag nyss hade upptäckt. Kanalen i fråga kretsar kring en gammal segelbåt med namnet Tally Ho , ursprungligen byggd i England — verklighetens Theseus skepp, kunde man säga.

Tally Ho är en fin gammal 46 fots gaffelriggad Bristolkutter som bland annat vann den legendariska Fastnet Race -seglingstävlingen Tally Ho hade vid det här laget hunnit reduceras till ett vrak, mer eller mindre, som låg och ruttnade på en amerikansk bakgård, köpesumman var en dollar. Sedan har Leo Goolden alltså ägnat varenda vaken minut och varenda surt förvärvad slant åt att restaurera, eller snarare bygga om Tally Ho från kölen uppåt, med egna händer.

Jobbet pågår fortfarande, och an efter har Goolden bytt ut så gott som varenda planka i båten mot friskt virke. Kan för övrigt nämnas att Leo Goolden inledde sin seglarbana med att restaurera en gammal svensk folkbåt i trä, som han seglade ensam över Atlanten till Karibien, utan varken någon motor eller någon GPS-navigator.

Följetongen om Tally Ho är uppe i avsnitt just nu, så den som tycker om att sträcktitta har ett riktigt YouTube-maraton framför sig. Men apropå maraton och annat grekiskt, det skulle ju handla om Theseus och hans skepp, inte om Leo och hans båt. Nå, jag ville nämna Leo Goolden, eftersom det var han som påminde mig om Theseus skepp. Fast frågan är, som Goolden ser det, inte alls relevant för honom.

Theseus skulle antagligen ha varit av samma åsikt rörande sitt eget skepp. Ett skepp är ett skepp. Det är något man seglar med, inte något man spinner filosofiska nät kring. Ruttnar en planka bort byter man ut den. Som alla vi som har en segelbåt vet, blir en segelbåt aldrig färdig. Precis som ett land. Grekland är forftarande Grekland, även om det är osäkert huruvida Theseus skulle känna igen sig om han förflyttades till dagens Aten.

Vem vet, kanske han skulle göra det. Huruvida Theseus har existerat på riktigt eller inte, det kan ingen säga med säkerhet, men vissa forskare tror att han kan ha levt under den sena grekiska bronsåldern, eller som kung av Aten under det nionde eller åttonde seklet före vår tideräkning. Mycket av det vi tror oss veta om Theseus har vi fått av den hellenska filosofen Plutarchos ca.

Theseus var alltså, skriver Plutarchos, hjälten som bland många andra legendariska dåd dödade Minotaur os, det legendariska monstret som var till hälften tjur och till hälften man, i labyrinten på Kreta. Och ändå envisas alla — inklusive jag själv — att bara tala om hans båt! Nog skulle det harma mig om jag var Theseus!

har bytts ut

Och hur kommer båten in i bilden? Enligt legenden hade Theseus räddat en skara atenska barn från minotauren, som kung Minos av Kreta ville offra åt monstret. Efter att ha dödat minotauren bordade Theseus och barnen och kung Minos dotter Ariadne ett skepp — just det skeppet — och seglade sin väg till Delos. Varje år firade de forna atenarna Theseus hjältedåd med att ta Theseus skepp på en pilgrimsfärd till Delos för att samtidigt hedra Apollo.

Det här fick de grekiska filosoferna att hälla upp ännu ett glas vin och tänka till: Om varje del av Theseus skepp, som alltså gick i skytteltrafik till Delos i århundraden, hade ersatts, en planka i taget, var det fortfarande samma skepp? I den moderna filosofin, i vår tid, har den här tankeleken tillämpats inte minst inom den så kallade medvetandefilosofin som studerar medvetandets natur och medvetandets relation till den fysiska kroppen, och hur den förändras över tid.

Hur beständig är den personliga identiteten?

istället för synonym

Hur har din egen syn på dig själv förändrats sedan du var barn? Uppfattar du dig som samma människa som när du var liten? Jag menar, så gott som samtliga atomer i din kropp har bytts ut flera gånger om, precis som plankorna i Theseus skepp, eller i Leo Gooldens kutter Tally Ho. Trots allt så liknar den nybyggda Tally Ho ju den ursprungliga båten, nästan exakt. Jag däremot, ser i 53 års ålder väldigt annorlunda ut än dagen då jag föddes.

Jag vet en massa sådant som jag inte visste då. Leendet, kanske. Det här är frågor som kan besvaras ganska olika beroende på var i världen du ställer dem. Theseus skepp betraktas inte nödvändigtvis som en paradox inom alla folk och kulturer. Jag fick som svar att templet de facto inte alls hade klarat sig så bra, för det hade brunnit ned två gånger bara under nittonhundratalet.

Douglas Adams säger att som guiden beskrev saken, lät det helt och hållet rationellt. Idén med en byggnad, dess syfte och dess plan, är alla oföränderliga och skapar tillsammans byggnadens karaktär. De ursprungliga byggarnas avsikter bibehålls. Träet som används för att förverkliga den här idén, förmultnar och ersätts vid behov av nytt virke. Att fästa för stor uppmärksamhet vid de ursprungliga plankorna, skriver Adams, leder till att man misslyckas med att se den levande byggnaden sådan som den är.

Jag tror att min morfar skulle ha nickat medhåll åt det här. Just så här var hans relation till sin pappas gamla yxa. En prima yxa. En hederlig, gammaldags yxa, det ser väl vem som helst. Theseus hade sannolikt också tittat på sitt skepp och hållit med. En mer materialistiskt lagd modern konsument här i väst däremot, kan kräva tre olika äkthetsintyg för att varenda fiber i den antika byrån han köpte är ursprunglig.

Accept no substitutes. En kopia av ett konstverk, en förfalskning, som har fått beundrande blickar i årtionden av folk som trodde den var äkta vara, är plötsligt värdelös när den här tavlan avslöjas som en förfalskning. Varför det? Är tavlan inte precis lika vacker idag som den var igår? Är skönhet lika med äkthet?

Säg det. Nästan ett och ett halvt millennium efter att Plutarchos skrev om Theseus skepp, utvidgade filosofen Thomas Hobbes tankeexperimentet — eller ska vi säga att han komplicerade det ytterligare. Så här resonerade Hobbes på talet: anta att väktaren på skeppsvarvet där Theseus skepp restaurerades samlade ihop alla de kasserade delarna av skeppet an efter som atenarna byggde om skeppet.

Långt senare använde väktaren de kasserade plankorna till att bygga ett andra, identiskt skepp. Frågan som Hobbes vill komma till är: vilket av de två resulterande skeppen är då det riktiga Theseus skepp — det som väktaren knåpade ihop av plankorna från den ursprungliga bordläggningen som atenarna kastade bort, eller skeppet som atenarna restaurerade med nya plankor.

byta ut mot

Skeppet som de nu gjorde sina pilgrimsfärder med. Och om det nu finns två Theseus skepp, när började det andra existera? Den här gåtan kan också belysas med en människa som utgångspunkt. Vad om vi inte bygger om Theseus skepp, utan Theseus själv. Hur mycket av sin ursprungliga kropp kan Theseus förlora på slagfältet, och ändå vara sig själv? Om det till slut bara återstår en ihoplappad Theseus som uteslutande består av proteser, till och med hjärnan, som har fått sig en skräll för mycket och ersatts med en portabel kvantdator som hyser hans personlighet?

Är det fortfarande Theseus? Det här är någonting som science fictionförfattare och filosofer som bollar med diverse framtidsteknik har varit tvungna att ta ställning till. En teknik som populariserades i och med TV-serien Star Trek är teleportering. Frågan här är ju då att är det på riktigt samma Captain Kirk som materialiseras nere på planetens yta, som den version av honom som kopierades och upplöstes uppe på rymdskeppet Enterprise?

Någon skulle kunna säga att den ursprungliga James T. Kirk nu är död.